Pratade med Fröken "jag har en skruv lös" tidigare. Pratade länge om en vän som lämnade oss i en väldigt tragiskt bilolycka för 2 år sedan. Något vi båda inte klarat av att prata om någon gång. Sökte tröst hos varann när det skedde men pratade aldrig om olyckan eller om hur vi kände. Hon är lite som jag, båda försöker klara vardagen som vilken annan som helst och gråter nästan aldrig. Vi är bägge lika korkade, men en dag kommer väl allt som bomb. Den dagen brister vi nog....

Så mycket sorg, man blir väldigt tagen över hur många unga människor som dör i bilolyckor m.m. Han ovan, nära vän, min första kärlek, omkom i en bilolycka. Hade en barndomsvän, Krille, som dog i cancer 25 år gammal. Hur är det  möjligt??
Han mådde väldigt dåligt väldigt länge, men vägrade erkänna att nått var fel. Sen kom domen, "du har cancer som spridit sig och vi vet inte hur lång tid du har kvar". 2 dagar senare dog han. Tragiskt nog bodde han i Gbg så jag och Star, som är hans syster, fick aldrig nån chans att ens ta farväl. 

Till alla er som läser min blogg. Gå inte runt och bär på gammalt groll. Red ut era problem med en gång. För en dag mister du chansen att säga "..förlår" eller "...jag  älskar dig min vän". Och det är fruktansvärt att leva med.
Ta chansen nu, inte i morgon. Då kan det vara för sent....

Usch, vad deppig jag låter. Vill inte att någon ska tycka synd om mig, finns inget värre. Inte heller tro att alla kommer dö i morgon. Men nånstans där ute finns det någon som kanske känner att han/hon vill säga detta men inte kan. Kanske detta då kan få den personen att ta tag i det. Bara en tanke jag ville få ut att livet är för kort för att gå hatisk, arg. Försök att lösa det, gå vidare, något så det inte förstör ditt liv och fyller det med bitterhet. Bara en tanke...Puss och Hej!!