Ja, om man är pollen allergiker!!
Jag har ju all pollen utom ett träd som inte ens växer i mellan Sverige. Vilket resulterar i röd, pulserande, snuvig, sönder snöten näsa. Röda, svullna, bakfylle ögon som kliar. Och väsande, ibland tröska liknande ljud från lungorna. Inte det roligaste att få när sommaren börjar ta fart!

Det är ju underbart att regnet äntligen lagt sig, och jag njuter av att varje morgon se solen stiga upp. Men sedan när man ska till jobbet och sätter foten utanför dörren, är det inte lika roligt längre. Och som vanligt med vårdcentraler och deras korkade system, så får jag varje år vänta med mina mediciner. Trots att jag haft allergi hela mitt liv. Så jag får vara sån här tills på fredag. Fy fan!!
Men, men, man får bara ta dagen som den kommer.
Men nu längtar man ju liksom efter regnet eftersom det mesta av pollen regnar bort. Så nu vet man inte vad man vill....Regn?? Sol ovh värme?? Beror på hur snuvig man är antar jag.
Usch!! Nä, nu ska snörvla mig till soffan och mysa lite med min älskling (tror säkert han vill mysa med mig som jag ser ut )
Hihihi, man kan ju försöka ......kram på er..

Pratade med Fröken "jag har en skruv lös" tidigare. Pratade länge om en vän som lämnade oss i en väldigt tragiskt bilolycka för 2 år sedan. Något vi båda inte klarat av att prata om någon gång. Sökte tröst hos varann när det skedde men pratade aldrig om olyckan eller om hur vi kände. Hon är lite som jag, båda försöker klara vardagen som vilken annan som helst och gråter nästan aldrig. Vi är bägge lika korkade, men en dag kommer väl allt som bomb. Den dagen brister vi nog....

Så mycket sorg, man blir väldigt tagen över hur många unga människor som dör i bilolyckor m.m. Han ovan, nära vän, min första kärlek, omkom i en bilolycka. Hade en barndomsvän, Krille, som dog i cancer 25 år gammal. Hur är det  möjligt??
Han mådde väldigt dåligt väldigt länge, men vägrade erkänna att nått var fel. Sen kom domen, "du har cancer som spridit sig och vi vet inte hur lång tid du har kvar". 2 dagar senare dog han. Tragiskt nog bodde han i Gbg så jag och Star, som är hans syster, fick aldrig nån chans att ens ta farväl. 

Till alla er som läser min blogg. Gå inte runt och bär på gammalt groll. Red ut era problem med en gång. För en dag mister du chansen att säga "..förlår" eller "...jag  älskar dig min vän". Och det är fruktansvärt att leva med.
Ta chansen nu, inte i morgon. Då kan det vara för sent....

Usch, vad deppig jag låter. Vill inte att någon ska tycka synd om mig, finns inget värre. Inte heller tro att alla kommer dö i morgon. Men nånstans där ute finns det någon som kanske känner att han/hon vill säga detta men inte kan. Kanske detta då kan få den personen att ta tag i det. Bara en tanke jag ville få ut att livet är för kort för att gå hatisk, arg. Försök att lösa det, gå vidare, något så det inte förstör ditt liv och fyller det med bitterhet. Bara en tanke...Puss och Hej!!