Drömmde precis att jag stod i lill*n's rum med liten på armen vinkandes till pappa nedanför...sen kan jag inte ens skriva vad som hände. Kan ni nog själva tänka er.... Jag har gråtit fram tills nu...

Igår när jag satt i bilen på väg till stan fick jag som en konstig flashback där jag såg mig själv (i tanke) köra av vägen i en av kurvorna. Detta kan väl knappast vara bra. Sånna här tankar och drömmar har jag heeela tiden. Jag håller på och bli galen. Vaknar på härom natten pga jag drömt att jag inte hade mat till barnet så han svalt och då kom dom och tog honom ifrån mig.

Säkert inte onormalt, men det är jätte jobbigt. Vågar inte gå över ett övergångs ställe ens för att jag kan se framför mig hur jag blir på körd av en ligist. Hemskt, riktigt jobbigt!! Varje vardags situation som kan vara farlig (vilket typ är överallt) så får jag bara en tanke, hemsk tanke, där nått händer mig eller bebisen. Usch vågar inte blund...

Sätter mig framför tvn tills älsklingen vaknat.