Usch jag skriver alldeles för sällan på min kära blogg. Lovar att skriva mera...

Jo, allt går så bra som det går med den lilla knodden. Trilskas ibland men inget jobbigt så. Men nu äntligen börjar jag själv känna sparkar och hur den lille rör på sig. Speciellt på nätterna, helt underbart.
Det underbara är att i förrgår natt fick min älskling äntligen känna den lille för första gången.
Ett pulserande en bit under magen, han blev jätte lycklig. Han får ju inte ta del av det som jag har, så för honom va det en speciell upplevelse. Men det var det även för mig. Jag har väl kännt lite sprattel här och där, men inte mycket mer än så. Men sen i måndags så började det lite mer. Då var det tom en lite bulle på magen!!