Ska strax till jobbet, men tänkte skriva några rader innan.

Jag mår bättre än när jag skrev förra inlägget. Och några kilo har jag gått upp, och magen börjar sakta synas.
Just nu kan jag knappt bärga mig till ultraljudet den 26/5. Väntar ivrigt på den dagen, min kära med. 
Men tycker faktiskt att man får vänta lite för länge innan man får ta det, av diverse orsaker.
Skulle det vara nått fel så har det ju gått väldigt långt in i graviditeten och dessutom vill man veta att allt är okej men också se, förstå, smälta vad det är man går och bär på. Tror inte riktigt att man fattat det än, lite pga att man inte gjort UL och sett att det faktiskt växer nått där. Och jag tror inte den oro man har över att saker och ting inte är som det ska vara, inte försvinner för en man sett med egna ögon att allt är som det ska. Man får ju till så konstiga scenarios så ni skulle tro att jag var fullständigt galen om jag talade om det. Sen är man ju otålig, hör man att andra har fått ta mycket tidigare så undrar jag "va fan måste jag vänta så länge för?"

Men, men...det är deras konstiga regler som gäller. Får ju bara "bita i det sura äpplet" och hoppas de sista 2 veckorna går riktigt fort ;o)

Ojoj!! Vad klockan går...nu ska jag till jobbet. Puss o hej!!